Idag, en relativt lugn dag

Blev väckt kl. 7 av ett antal ungar….Alla förutom Kevin och Linnéa var redan uppe 🙂
Städade lite efter frukosten sen var vi ute på baksidan en stund och njöt av solen. Oliver, Victor och Thor hjälptes åt att skyffla bort snön från vår uteplats 😀

Paulina, Daniel och Mikaelas halvsyster kom på trevligt besök. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, föräldrarskap och brister på det. Paulina är en klok och otroligt stark tjej som varit med om mera skit i sitt unga liv än nån annan jag känner och hon har med bravur tagit sig ur allt och byggt sig ett nytt liv! Kram på dig gumman <3

När Paulina gick så kom min mamma på snabb-besök och var kvar tills vi skulle äta 🙂
Nu sitter barnen och äter lördagsgottis och kollar på tv….Oliver och Nellie sover redan….

Just ja…jag syndade igår kväll!! Jag (och Peter) åt råraka med creme fraiche och löjrom, kunde inte stå emot det när jag såg löjrommet som Peter hade köpt 😀 Och det var såååå jäkla gott att jag till och med slickade rent tallriken 😀 😀

Nu tänkte jag dela ut de sista gamla fotona jag rotade fram här om dagen 🙂
Det är foton från att jag var höggravid med Jennifer och Benny….och när jag såg fotona nu efter att inte sett de på ett antal år så kan jag fortfarande känna hur de sista 4 veckorna var…hur jag led och pinades!
Sommaren 2002 var varm – så in i helvetes varm för en höggravid blivande tvillingmamma! Jag gick upp 36kg den graviditeten och jag blev så vätskefylld att det gör ont i mig att se korten! Jag hade sån värk i mina ben, jag sov max 1 timme i taget och var konstant halvdöd! I v. 36 gick slemproppen och jag sprang (nästan i alla fall), helt överlycklig, ut till lekparken där Peter och några vänner satt, nu ska det bli bebisar….TRODDE JAG JA!! Tji fick jag…..
Vi var till KS 3 gånger för att kolla om eventuell igångsättning. Men livmodertappen var så jäkla omogen den kunde vara så trots att jag bönade och bad med tårar sprutandes så gjorde läkaren inget annat än en hinnsvepning….vilket hjälpte nada 🙁
Till slut i v.38+6 startades igångsättningen trots att jag var fortfarande lika stängd som en mussla OCH jag är helt 100% säker på att jag hade gått rätt mycket över tiden om jag inte hade blivit igångsatt!
Så nu till lite bilder 🙂

DSC00560 - Kopia

Här i v.37 och den här klänningen var det enda jag kunde ha på mig. Notera mina ben 😉
Eller kanske ni vill se i närbild…

DSC00561 - Kopia

Sååå sprängdfyllda!

Och så här illa såg jag ut på morgonen!

DSC00562 - Kopia

Snacka om en ballong-face 😀 Men jag var brun i alla fall 😉

På sjukhuset

DSC00540 - Kopia

Magen ser ut som en blekt pilatesboll ju 😀

Benen igen…

DSC00539 - Kopia

Och äntligen…..efter en lång förlossning då igångsättningen drog ut på tiden och ingenting hände på dag 1. Jag öppnade mig inte alls så vi fortsatte dagen efter igen. Det kom igång på förmiddagen dag 2 och jag hade djävulska värkar och värst var nog att jag var såå utmattad efter de tunga sista veckorna 🙁 Valde EDA som misslyckades och jag blev bedövad bara på höger sida vilket gjorde att värkarna kändes ännu värre nu när jag kände de bara på vänster sida 🙁
Men ut kom de till slut 🙂 Jennifer kom först och 19 minuter senare kom Benny med sugklocka och läget var allvarligt! Han var så grå och hängde som ett tomt bananskal i läkarens händer. Peter gav mig Jennifer för att springa efter läkaren som sprungit iväg med Benny till barnläkaren i rummet längre upp i korridoren. Jag var såå otroligt utmattad (tack och lov) att jag hann liksom aldrig riktigt förstå vad som hände…..
De fick igång Benny efter en stund och han behövde bara få ligga i värmebädden ett par timmar. Det som hände var att hans hjärtljud försvann. Jag hade knappt krafter kvar till att krysta trots att jag verkligen försökte, en barnmorska låg halft om halft på min mage och tröck medans läkaren drog med sugklockan. Allting gick såå jäkla fort men för Peter som satt bredvid med Jennifer i famnen var det en lång stund för han såg på de att nått var fel och inom sekunder så var rummet överfullt av folk ifall att det skulle behövas katastrofsnittas. De sa aldrig nåt rakt ut utan tror att det var bara nåt som Peter såg i deras ansikten.
Det var skrämmande för honom……

Men här är de båda hos mamma igen 🙂 Ett lyckligt slut 🙂

DSC00541 - Kopia

Och efter ett tag fick Benny ligga hos sin syster igen 🙂

DSC00542 - Kopia

Och till sist, en vanlig kvällssyn av den trötta nyblivna tvillingmamman 🙂

DSC00555 - Kopia

Jag med Benny 😀

Kan även tillägga att 2 veckor efter förlossningen hade jag gått ner 35kg i vikt!!

  1. Cilla skriver:

    Det var ingen dålig mage. Jag samlade oxå vatten och det gör ju så ont. Känns som om man ska spricka om man råkar trampa på något lite hårt. Men vad gör man inte? Trots alla krämpor är det underbart att vara gravid. Jag gör det gärna en gång till men det får nog räcka. Det finns baksmällor med som inte försvinner. Tror inte min kropp skulle orka. Kram!

  2. Cilla skriver:

    Det var ingen dålig mage. Jag samlade oxå vatten och det gör ju så ont. Känns som om man ska spricka om man råkar trampa på något lite hårt. Men vad gör man inte? Trots alla krämpor är det underbart att vara gravid. Jag gör det gärna en gång till men det får nog räcka. Det finns baksmällor med som inte försvinner. Tror inte min kropp skulle orka. Kram!

  3. Malin skriver:

    Oj shit vilken mage! 🙂
    Skönt att det gick bra med Benny till slut, men jag får alltid lite kalla kårar när jag läser om sånt där..

  4. Malin skriver:

    Oj shit vilken mage! 🙂
    Skönt att det gick bra med Benny till slut, men jag får alltid lite kalla kårar när jag läser om sånt där..

  5. Åh, jag var också höggravid den sommaren, men mitt andra barn! Det var vidrigt! Varmt så in i helvete och jag såg ut som dig med svullnaden! Gick upp 30 kg (hehe, men ett barn *skäms*) Min systers son döptes när jag var höggravid och jag var fadder, usch så jag ser ut på de korten. Prästen ställde fram en stol till mig i kyrkan för det var så varmt. Jaja, vi klarade det med, fina små barn fick vi ju i alla fall!
    HAr aldrig upplevt att ett barn mår dåligt efter förlossningen, men förstår precis er skräck. Jag fick föda fram mitt döda barn för 2 år sen, han hade somnat in i magen av plötslig spädbarnsdöd i v.40 🙁

    Kram till dig!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..