Nu spelar vi – Mammasnack!

I goodiebagen från mammabloggkryssningen fick vi Mammasnack-spelet/leken. Nu tänker jag spela/leka med er – tror att det kan bli rätt kul faktiskt 🙂

Så här gör vi:

Varje dag kl. 12 drar jag ett kort som innehåller ¬†3st frågor.

Ni har fram till kl. 24.00 på er att svara på dessa frågor och jag ger mina svar i samband med att jag publiserar de nya frågorna 🙂

Hänger ni med?

DAGENS FRÅGOR:

1. Om ett barn gråter på bussen eller flyget, känner du då sympati för föräldrarna eller stör du dig bara?

2. Vilken skillnad tror du att det är mellan ett heterosexuellt föräldrarskap gentemot ett homosexuellt?

3. Har du nåt knep för att få ditt barn att äta fastän det absolut inte vill?

  1. Monica skriver:

    1. Om ett barn gråter på bussen eller flyget, känner du då sympati för föräldrarna eller stör du dig bara?:JAG KÄNNER SYMPATI O KAN MYCKET VÄL FÄRSÄKA LOCKA BARNET TILL SKRATT GENOM ATT VINKA,SMACKA MED MUNNEN EL GÄRA ANNAT SÅ FÄRÄLDERN KAN ANDAS LITE 😉

    2. Vilken skillnad tror du att det är mellan ett heterosexuellt föräldrarskap gentemot ett homosexuellt?:STORA SKILLNADEN ÄR ATT MAN BLIR UDDA O FÅR STÅ UT MED BARNS FRÅGOR O BARN ÄR ÄRLIGA O SÄGER RAKT UT..SEN TROR JAG INTE PÅ NÅT VIS ATT MAN FÅR EN SÄMRE UPPVÄXT MER ÄNN ATT MAN I MINA ÄGON GER BARNEN FEL BILD(AVTACKAR MIN KOMMENTARER OM HUR TRÅNGSYNT JAG ÄR I MIN VÄRLD ÄR MAN MAN O KVINNA O DE ÄR SÅ VI FÄRÄKAR OSS)

    3. Har du nåt knep för att få ditt barn att äta fastän det absolut inte vill?BEROR PÅ ÅLDER MEN KAN MAN RESONERA MED DOM SÅ BRUKAR VI KÄRA ATT ÄT DEN DELEN AV MATEN SÅ FÅR SÅ DU EN GLASS EFTERÅT(INTE DAGLIGEN MEN KAN LOCKA I BLAND)SEN ATT DOM FÅR SITTA KVAR TILLS DOM ÄTIT O ATT MAN SPARAR MATEN SÅ NÄSTA GÅNG DOM ÄR HUNGRIGA SÅ FÅR DOM ÄTA DE DOM LÄMNADE…

  2. Louise skriver:

    Vad roligt!
    1. Så klart sympati Cohen tills viss del glädje, att fler sitter i samma sits som en själv ibland. Om du förstår vad jag menar
    2. Tror inte skillnaden är så stor,men kanske när barnet blir äldre med frågor från kompisar,men å andra sidan börjar samhället äntligen acceptera all sorters kärlek. Tack och lov!
    3.MUTOR kommer man långt med eller ”dela” maten. Två delar så får barnet själv välja vilken del den ska äta, har dock en 4 och en snart 7 årig här hemm och nu har 4 åringen också börjat se skillnad på stort och litet och förstått mitt knep med att högarna är lika stora hahaha

  3. Karin skriver:

    Skrev igår men min kommentar har av någon anledning inte kommit med, så fast det är ”för sent” skriver jag igen.

    1) Innan jag själv fick barn störde jag mig som bara den på barn som hördes mycket, tyckte det var fel på föräldrarna som inte kunde få tyst på dem. Nu har jag två barn och inser att allt inte bara hänger på föräldern. Man kan göra allt i sin makt, men ibland är barn bara helt otröstliga. Däremot kan man som förälder undvika vissa situationer FÄR BARNETS SKULL, barn blir lätt stressade bland mycket folk etc och jag kan inte begripa varför man flyger tvärs över klotet med småbarn för att själv få lite solbränna. Låt då hellre små barn vara hemma, det mår de bättre av, så kan man åka på semester ihop när de är större.

    2) Det sitter inte i könet eller sexualiteten, det handlar om personlighet och hur pass man samarbetar inom förhållandet.

    3) Har som tur är två pojkar som äter allt jag dukar fram, har alltid lagat egen barnmat och gett dem det vi själva äter så de har vant sig från början vid vår mat. Så några bra tips har jag väl inte, men de få gånger det inträffat har ja försökt undvika tjat och istället låtit dem gå från bordet och vänta tills nästa gång vi äter. Inga små snacks en timme senare, är det akutläge kan man ge en liten yoggi el frukt.

  4. Tiden har gått ut men jag kan inte låta bli att svara ändå 😉

    1. Sympati.
    2. Det finns ingen skillnad i kärlek.
    3. Större tallrik, mindre portioner då ser det inte lika mycket ut.

  5. Jenny skriver:

    1, det beror på situationen. Jag känner sympati så länge det är uppenbart att föräldrarna är kompetenta och försöker trösta barnet och ta hänsyn till andra. Jag tycker inte om bortskämda ungar som vrålar och inkompetenta föräldrar som inget gör. Då känner jag för all del sympati för barnet för det är inte barnets fel att föräldrarna brister. Men det beror som sagt helt på ålder på barnet och situationen i stort.
    2. jag har levt i både heterofamilj, lesbisk och som ensamstående mamma. Min erfarenhet från min egen familj och andra lesbiska familjer är att det är betydligt mer jämställt, openminded, kreativt och fint i lesbiska familjer. Ja det är mycket bättre än heteroföräldraskap på de flesta sätt faktiskt. Ofta också mer genomtänkt föräldraskap i homofamiljer. De barn jag känner från lesbiska familjer är också starkare, mer empatiska och openminded. Ja jag skulle vilja skriva att det inte är nngn skilland men det är det ju. Det är härligare att leva i en lesbisk familj motför i en heterofamilj men samhällets diskriminering är inte kul. Att leva heterosexuellt är att som kvinna ta flera steg tillbaka och dra det tyngsta lasset med en partner som tror han är lika delaktig och ett samhälle som hurrar pappans minsta möjliga ansträngning men samtidigt rullar samhället ut röda mattan för en. Bäst är dock att vara ensamstående mamma tycker jag. Jag vill inte ha fler barn tillsammans med någon av någon kön. Men det är än mer fördomar och diskriminering som möter den lyckliga ensamstående mamman än homofamiljen. För lesbiska familjer liknar iaf, kärnfamiljsidealet och det gör inte ensamma mamman. Men egentligen är det var jag föredrar av alla de tre alternativen. 🙂

    3. När jag var yngre trodde jag att alla barn åt när de blev hungriga. Men det finns barn som kan svälta sig sjuka. Knepet för dessa små, som dessutom får problem med magen är små måltider ofta av det som de tycker om, och att göra det så avdramatiserat men samtidigt mysigt som möjligt. Fysisk aktivitet hjälper dem att känna sig hungriga. När de är större kan det hjälpa att förklara varför de behöver äta trots att de inte känner hungern och då går det att förklara de negativa konskvenser matvägran kan få. Men de flesta barn äter när de är hungriga, av det som serveras och behöver inte exta pjåsk. Men det finns barn som behöver det

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..