Rätten till att kalla sig morfar?

Som jag skrev tidigare så pratade jag med min bio-pappa igår. Inget långt samtal utan han ville mest berätta datum och tid för begravningen.  Sen kom frågan….har det blivit några fler barn då hehe ? Tonläget var inte så där jätte upplyftande direkt…. Sa att det är en på väg…. ja…ha…ok hehee. Så berättade han att min halvsyster är gravid ( hennes första och jag är glad för hennes skull 🙂 ) och ska ha till april. Oj oj..då blir jag mor/farfar till 18 barnbarn hehee…
Jag tyckte väl inte direkt att det var så mycket till hehee… Har ikväll tänkt mycket på just det och stör mig en del på ”det roliga med antalet”. Han vet hur många barn jag har till antalet och THATS IT! Han vet inte vad de heter eller hur gamla de är. Han vet ingenting om sina barnbarn och har heller aldrig försökt ta reda på någonting om de 🙁 I mina ögon så är han ingen morfar till mina barn!! Mina barn har en morfar som de känner och älskar. En morfar som känner barnen och älskar de trots inga blodsband. Det är HAN som har rätten till att stolt kalla sig för mina barns morfar.
Jag brukar inte lägga energi på sånt här då en viss person gjorde sitt val för många många år sedan och jag har för länge sedan accepterat det och gått vidare med de som betyder någonting oavsett genetiken…. men blev bara lite irro ju mer jag tänkte på saken ….

Tack alla ni som har gett tips ang blommor 💜 Har kollat på nätet och det verkar ju vara smidigast att fixa sånt härifrån. Måste bara få veta exakt var begravningen hålls för det har jag ingen aning om annat än datumet.  Eller så kollar jag med min kusin om hon kan fixa det åt mig därifrån 😉 Det löser sig.

Just nu har jag en hemsk halsbränna och svårt att ligga ner. Köpte Omebrazol men känner inte att de hjälper alls. Har tagit 2 tabletter under kvällen men det bränner lika jävligt i strupen ändå…. Får försöka somna ändå så jag orkar upp imorgon.

Kram kram 💜

  1. Man behöver inte ha så många barn för att höra det. Jag har bara 7 och får höra När ska ni ha en till med lite ironi i rösten. Jag har lärt mig att låta det gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

  2. Johanna skriver:

    Hej Mirka!
    Jag har först nu börjat följa din blogg lite nu & då. Har själv 4 härliga barn. Jag blir så ledsen & arg när folk säger till mig typ ”inte skulle ni väl skaffa fler barn nu….nog räcker d med dom ni har….ni är väl inte lestadianer eller?……Ni kan inte föröka världen själva” Jag blir så ledsen…..vad har folk för problem? Vi går i tankar om tillökning…..men endast tankar. Är 40 år & tänker på eventuella risker med en graviditet då man blir äldre. Oxå alla idioter som säger sådär

  3. Kattis skriver:

    Logiskt sett kan ju Peter vara morfar till minst 30 barnbarn ( om han har ”tur” ett femtiotal) när han är 70, frågan är ju om han orkar vara den aktiva morfarn du efterfrågar? Verkar lite utopiartat!! Sen är det väl så att alla gillar inte barn. Släktingar kanske tycker det är jobbigt med 12 barn som kommer hem och stökar,skriker,tjatar, kladdar ner osv.Kan också förstå att en del retar sig på att man gör buisness av att vara flerbarnsfamilj.

  4. Mia skriver:

    Angående Omeprazol: Det ger inte effekt på en gång – kan till och med bli värre de första dygnen innan de hjälper. Jag hade fruktansvärd halsbränna vid min senaste graviditet (6 veckor sedan dottern föddes) Knaprade gaviscon men de gjorde ingen som helst nytta. När jag tagit Omeprazol i 2 dagar så gav de effekt. Jag va tvungen att ta dem varje dag, missade jag en dag så va halsbrännan där igen. Hoppas det snart blir bättre för dig.
    Tråkigt med din bio pappa. Men bra för barnen att det finns en ”riktig” morfar som bryr sig också.

  5. popcorn skriver:

    Bor morfar långt bort? Har ni haft bra kontakt tidigare? Har du själv gjort något för att ”bjuda in” honom i ert liv? Han kanske tycker det är svårt att ta första steget eller är rädd att bli avvisad? Har ingen erfarenhet då jag och barnen har god kontakt med våra närmaste släktingar men det var en tanke…svårt när man inte har hans sida av saken. Har han bra kontakt med sina övriga barn/barnbarn? Nu när ni träffas på begravningen kanske det blir en vändning. Bjud hem honom och halvsyskon/helsyskon och kanske det bryter isen…om du själv är intresserad förstås! Eller låt honom finnas där i periferin om ni så önskar. Även om man är släkt är det ju inte säkert att man har så mycket gemensamt ändå och kanske bäst att låta var och en leva sitt liv…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..