ANNONS

Soffbyte, utelek m.m

/

Älva somnade strax före middagen och var så klart pigg nu ikväll. De andra barnen somnade efter att vi tittat klart på Ice Age 4 medans Älva somnade nyss. Det positiva kanske är nu att hon inte vaknar runt kl. 6 som hon brukar göra 😉 

Idag har vi bytt soffor med allrummet på övervåningen. Ett jäkla kånkande och trixande då det är på håret att få upp/ner de största bitarna av sofforna. Vi blev nöjda med att ha tillbaka vår större hörnsoffa i vardagsrummet igen 🙂

Barnen har varit ute mest hela dagen. De har varit i lilla skogsdungen bakom huset och börjat snickra koja, de har gungat och spelat boll och de mindre barnen har haft kalas och gjort tårtor och bakverk av geggamoja 🙂

 

 
 
 
 
 
Det har varit fint väder men blåst mycket.  Jag längtar tills marken torkar så det inte är så lerigt som det är just nu. 

Selina, Alice, Oliver och Thor sover i husvagnen inatt. De tycker att det är jättemysigt och roligt att sova där 🙂 

 

 
Dagens Lilja ❤️

 

 
David med ”sin” älskade fjärrkontroll 🙂

Fasiken så stor han börjar bli!! Lilla bebisen som inte är en bebis längre utan en liten buspojke som springer runt ‚ù§Ô∏è 

Jag läste min vän Angelicas blogg och ett inlägg där hon hade skrivit om hur det var för henne att vara ett skilsmässobarn. Jag är ett skilsmässobarn och hennes inlägg fick mina tankar att vandra tillbaka till min barndom. 

Jag var 2 år när mina föräldrar skilde sig. Min bror var 3. Har i vuxen ålder fått veta att han som inte är värd att tituleras som pappa, han var visst otrogen. Jag kommer ihåg att vi var hos honom typ varannan helg. Tills han träffade sin nuvarande fru. Hon var så svartsjuk på mig och min bror. De bråkade alltid när vi skulle vara där över helgen. Oftast fick vi åka hem samma kväll vi hade kommit dit. Jag kommer ihåg hur jag längtade efter pappa. Tyvärr så var han en toffel som inte någonsin kunde sätta sina barn först. 

Jag var 14 år när vi flyttade till Sverige. Inte en enda gång efter flytten har min sk pappa ringt eller skickat kort på födelsedagarna eller jul. Han har ringt några gånger sen 1986. De gångerna är när farmor har velat prata med mig och sist ringde han och berättade att farmor hade gått bort.Thats it. Vilket engagemang. 

Jag har sen länge förlikat mig med den biten och tycker bara synd om karln. Så mycket som han har missat i sitt liv. Sorgligt.  

Min mamma har varit den bästa. Oavsett vilka bekymmer jag gett henne under uppväxten. Jag har dessutom haft den bästa bonuspappan man kan ha. 

Varför blir många skilsmässor såna att de som lider mest är barnen!? Barnen som är de som är minst skyldiga till någonting. När och varför slutar barnen att vara de viktigaste i hela världen för en förälder? 

Jag har så svårt att förstå det. Föräldrar skiljer sig. Av miljoner olika anledningar. Många blir väldigt osams och barnen i det hela glöms bort. De glöms bort när de borde stå i det absoluta fokus för båda föräldrarna 🙁 

Vad har ni för erfarenheter?  

Nu ska jag lägga locket på mina funderingar och sova sött 😉

Kram ❤️

30
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00