ANNONS

Mammor får inte vara sjuka

/

Hej. Jag har sakta blivit piggare idag men jösses så sänkt jag var igår eftermiddag/kväll. Vaknade med huvudvärk och hade en stressig dag så jag bara körde på. Hämtade Linnea på förmiddagen för att sen packa så mycket jag bara hann. Kände mig matt och svag i kroppen men körde på. Barnen kom hem och innan middagen körde jag tillbaka Linnea för att sen stressa hem och laga middag. Hann precis hem så ringde Peter och behövde hämtning från Märsta då hans bil behövde akutlagas. Gav Selina instruktioner om middagen så att hon kunde laga den och for iväg med de små. Mådde skit men det var bara att ignorera det. Hann nästan till Knivsta när P ringde igen och sa att jag inte behövde komma då han hade lyckats få en lånebil. Skitbra men suck för min egen del. Hann precis hem när Benny skulle hämtas från konfan. Barnen hade ätit och jag kastade mig utmattad i sängen och där blev jag liggandes halvt död resten av kvällen. De småbarnen har dock svårt att acceptera att mamma ligger och sover så blev väckt stup i kvarten när de ville det ena och det andra. 

Jag hade så ont i kroppen och frös och svettades i omgångar och hade ont/kramper i magen. Usch så eländig jag kände mig igår 🙁

Hasade mig upp som vanligt i morse för att få iväg ungarna. Huset var som ett smärre bombnedslag slagit ner kvällen innan 🙁 Hur svårt kan det vara att plocka i ordning lite innan man lägger sig…? Jag stökade av det värsta medans jag gjorde frukost och var helt slut efter 10 min. Noll krafter. Barnen är jättegulliga när de märker att man är dålig. Inget tjat behövdes på morgonen och de tjafsade inte ens med varandra 😉 Jag låg på vardagsrumsgolvet och Oliver kom och la en filt över mig ❤️ 

Sakta men säkert har jag fått tillbaka lite ork. Har packat lite och tagit itu med tvätt m.m. Jag tror att jag fått magkatarr. Kramperna i magen känns som sist jag hade besvär av det. Jag mår inte illa eller nåt utan det är bara onda kramper i magen under bröstkorgen. Inte konstigt i så fall…

Det är dock kanska lustigt att man som mamma aldrig kan vara riktigt sjuk. Hur dålig man än är så förväntas man ändå att klara av vissa saker. Att lägga sig och vila är inget som är så enkelt som det borde vara. Jag är sällan så sjuk att jag däckar som igår. Kanske max en gång om året. Så när jag gör det då borde familjen fatta att nu är jag dålig. Tycker jag. Tyvärr så är det inte så lätt har jag erfarit genom åren 🙁 När P har varit sjuk eller bara trött och behövt vila så har jag alltid sett till att inget barn stör honom. Det funkar inte riktigt lika bra åt båda hållen…. Jag förväntas klara av att fixa barnen dagen efter utan ens en frågan hur jag mår… Vilket jag har klarat av 99% av fallen men då oftast tack vare ren jävla vilja och envishet. Frågan är bara…är män blinda som inte ser när mamman behöver extra hjälp eller tror de att mammor är superwomen som fixar allt oavsett? Eller måste man bara helt enkelt vara extremt övertydlig med de ” Jag är verkligen jättedålig nu typ halvdöd och behöver få sova och gärna hjälp med barn och hem tills jag mår bättre ” ….? 

Nu ska jag sova och samla på mig mera krafter. Imorgon fyller en av ungarna år och jag har inte hunnit köpa present eller tårtsaker så det blir ännu en hektisk dag 😉

Tusen tack för era krya på-hälsningar ❤️

Det blir lite lugnare takt efter flytten och allt 🙂

Kram ❤️

PS. Vill förtydliga om att Peter har alltid varit väldigt duktig med att hjälpa till i hemmet på alla vis 😉 Det är bara just när jag är sjuk så verkar det inte riktigt tas på allvar. Jag tycker att det borde räcka med när jag säger att jag mår riktigt dåligt men jag borde kanske ha lärt mig att vara övertydlig 😉 

82
1

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00