Att vara svag…

Just nu är mitt inre som en berg och dalbana. Jag har inte riktigt kontroll över känslorna och har nära till tårarna så fort jag lämnar Linnea till psyket efter permis, när jag pratar med vänner, läser alla uppmuntrande ord, hör någon speciell låt på radion osv. Jag tillåter mig själv att vara svag just nu. Jag gör alla måsten osv och dagarna tuffar på till synes normalt men jag låter också tårarna komma när de vill komma. 

Jag är trött. Jag hinner inte hämta andan just nu. När jag får en stunds andrum på kvällen så är jag för trött. Jag drömmer om en hel natts obruten sömn. Att få vakna själv och bara slöa kvar i sängen tills magen skriker efter frukost. Det var inte igår direkt….  

Jag älskar mina barn över allt annat och skulle gå genom eld för de och jag får dåligt samvete när jag är trött. När jag känner mig otillräcklig och när jag inte kan påverka besvikelser de råkar ut för. 

Jag vet att jag kommer igen starkare än tidigare. Det gör jag alltid. Det hjälper att tillåta sig själv att vara svag ibland. Jag ska också bli bättre på att be om/ta emot hjälp av släkt och vänner. Det har vi pratat mycket om de senaste dagarna, jag och några nära. Det blir bra

Det är inte synd om mig utan bara livets lilla gång. Ni vet när saker inte blir som man väntade sig och man måste hitta nya vägar. Ibland är det svårt med att läsa kartan och hitta en ny väg men till slut gör man det och då ställer man om kompassen. 

Idag ( igår ) kom Kevin på besök ❤  

David älskar Kevins nya Bil

Min förstfödda son som idag fyller 20 år! Tjugo år!  Så länge har jag varit biologisk mamma ❤ Jag kommer fortfarande ihåg graviditeten med Kevin. Och förlossningen. 24 timmar av värkar och känslan att äntligen få träffa bebisen som huserade i magen. Att förstå att vi fick en pojke – en snopp….jag och alla andra var så säkra på en tjej  

❤ Grattis älskade Kevin ❤

Vi åt tacos och fikade med tårta och kakor. 

Periodens sista tårta ( thank goooood ). Nu dröjer det ändå till slutet på oktober innan någon fyller år igen

Lilja och David har ledigt tors-fre pga planeringsdagar och Benny är hemma jätte förkyld. Snart har vi alla gått igenom förkylningen och jag hoppas att det inte börjar om sen igen. 

Imorgon (idag) kommer kyl/frysen Jag är lite som ett barn på julafton för det  

Kram ❤

  1. Milla skriver:

    ja vad säger man ? Peter har valt att inte vara offentlig längre ! Men du berättar om hans ”nya vän kanske du? och fisketurer och sina kontakter m sina barn ? Väldigt mycket info till någon som INTE vill bli känd på bloggen och offentlig.Och skriva på Peters ex frus blogg om det är riktigt riktigt

      1. Milla skriver:

        Kanske det kallas …. Att bita sig själv i arslet
        Du gör ett kanonjobb Mirka och alla människor har rätten till att säcka ihop och tycka allt är även du . Tillåt dig att ha dalar och be om hjälp …. dina äldre barn kan hjälpa dig med hushållet och de mindre. Du gör så mycket för dem så de kan hjälpa dig som tack ! Tror nog att de hjälper till men be dem kanske hjälpa till liiite mer. Vi kvinnor kan ju själv vi jämt ?? ett tag till det tar stopp och det är inte värt det

  2. Håller med många här inne, du gör klokast om du hoppar av denna media-karusell nu – helst i går!

    1. M(1) skriver:

      Ja bara det att vilt främmande människor sitter här och diskuterar familjens liv i denna kris är ju skrämmande, och inte lär det bli bättre sen när programmet kör igång igen….

      1. Varför gör de främmande människorna inläggen då.. 🙂

        1. Gittan skriver:

          Troligen för att det är en blogg och där går det till så.

    1. Kajsa skriver:

      Kajsa kavat hur ska hon försörja sina barn om hon inte bloggar?

      1. m skriver:

        Kajsa, antagligen på samma sätt som alla andra ickebloggare gör…..

  3. Lilly skriver:

    Att Peter inte kunnat /velat avlasta Mirka med alla barn en enda hel dag på hela sommaren är inget annat än ett riktigt bottennapp från hans sida.
    Oavsett boende.

    1. Anita H skriver:

      Ny flik om Peter….Phu

  4. Åh Mörka jag känner så igen mej i allt vad du skriver. Kanske har jag inte 13 barn utan 3, men det räcker o blir över när man har 2 barn med autismdiagnos och ett ex som inte förstår. Jag har gått in i väggen. Totalt slut, som mamma kvinna o förebild. När inga rutiner fungerar med pappan och jag har sökt hjälp för familjen redan innan skilsmässan men inget händer. Dessvärre händer inget efter skilsmässan. Prövade att ha varannan v boende men när barnens pappa inte orkar eller är förmögen med allt jag har fått klarat av under flera år så blir man matt. Orkar inte ens bli arg eller förbannad. Mitt ex hade barnen i 2 veckor som vanligt i somras o d gick precis som vanligt varför ens utsätta barnen för det? Dom vill ha en relation med sin pappa å gudarna ska veta att jag erbjuder allt för den sakens skull. Han har inte heller bostad där barnen kan vara. Jag säger herregud hämta barnen kl 9 o lämna igen dom kl 19 Varannan lördag eller vad som? Men bjuds det till? Näää inte ngt alls. Förstår inte… Hur km man inte vilja vara med sina barn?
    Ska dom flytta bort? Sen när har inte barnen rätt till båda sina föräldrar?
    Upplever det som katastrof att det svenska samhället tillåter föräldrar att inte vara föräldrar? Vinner någon på att den andra föräldern går in i vägen o inte alls kan ta hand om barnen?
    Låg inlagd på sjukhus i 3 veckor i våras. Under tiden vi fortfarande hade barnen varannan vecka. Jag skickade 1500 kr för att han skulle ta hand om barnen den veckan. Den veckan var han i mitt hus där vi lät barnen vara jämnt. Sen har han mage att dra av för att han haft barnen extra i 17 dagar. Näää då ser man bara sej själv mitt ex får träffa nya precis när han vill. Ingen skulle bli gladare än jag. Jan får flytta till Jukkasjärvi om han vill, för min del men vill barnen ha honom här så får jag sätta stopp för det. Det handlar o. Barnens bästa. Jag vet att dom alla vill ha en relation med sin pappa.

    Det finns ingen som ska tycka synd om oss. Japp vi har valt att skaffa barn, en det är man 2 om. 2 om ett livslångt åtagande. Vad skulle hända om jag som Mamma sa att nu ger jag upp jag vill inte mer. Jag vill göra som väldigt många pappor gör o bara dra. Skita i ansvar skita i allt.
    Ingen kan tro allt som händer om mitt ex. Han e jämnt glad. Han kobbar så bra. Japp men det betyder inte att det funkar så bra hemma.
    Barnen vet mer än man tror. Nu har jag slutat att täcka upp för barnens far. Trött på att höra alla hårda ord som egentligen borde vara riktade mot honom.

    Har precis börjat blogga själv för att orka ta en kik om du vill

    Styrka från en annan kämpande mamma

  5. skriver:

    Hur kan man tillåta kommentarer där barnens far hängs ut? Mirka du måste väl ha förstått att det skulle bli mer att göra när du skilde dig? Du har ju satt dig själv i det hela, först med att föda 13 barn och sedan skilja dig från deras far. Jag förstår att det är tufft men det är många som har det tufft och faktiskt tuffare än du. Det finns många ensamstående föräldrar, det finns de som är svårt sjuka osv.

      1. skriver:

        Du har haft ett val och valet har bara varit ditt eller hur? Det går ju inte att skylla på Peter!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..