Ambulans till barnakuten inatt

Det blev tvära kast inatt. Jag hade precis lagt mig till rätta i sängen när jag hör Jennifer ropa på mig flera gånger samtidigt som hon springer nerför trappan. Mamma mamma, det är nåt konstigt med Selina!!!

Jennifer har rummet vägg i vägg med Selinas som har huvudändan på sin säng mot den väggen. Hon vaknade av att det bankade konstigt mot väggen. Sen hörde hon nåt konstigt ljud och kände på sig att nåt är knas så hon klev upp för att kolla. Hittar Selina krampandes i sängen. Hon försöker prata med Selina men det var lönlöst varav hon snabbt hämtade mig. När vi kommer till Selina har hon slutat krampa men ligger med öppna ögon som stirrar ut i det tomma. Hon låter jättekonstigt som en man som har en rosslande snarkning. Massa dreggel/slem har runnit och rinner ur munnen på henne. Jennifer försöker få liv i henne och tar Selina i famnen samtidigt som hon försöker nå henne på nåt vis. Selina är helt ledlös. Jag ringer ambulansen som skickar en bil på en gång. Alice och Benny kommer upp . Till slut börjar Selina vakna till liv och har börjat prata lite när ambulansen kommer.

Vi får åka in för vidare koll. Jennifer och Benny tar över ansvaret hemma och skickar iväg mig.

Det blev en lång natt på akuten. I morse kom vi till avdelningen och väntar nu på en läkare som ska bestämma hur vi går vidare nu. Får åka hem men det blir nog mera tester som ska bokas in lät det som.

Selina är trött men mår bra annars. Jennifer är min hjälte som var så lugn under hela händelsen ❤️ Jag hörde på hennes röst hur rädd hon var men hon behöll lugnet hela tiden.

Jag har nog aldrig varit så rädd som jag var när jag ringde 112. En hemsk upplevelse som jag hoppas inte händer igen.

  1. Envy skriver:

    Usch vad hemskt. Tur att andra dottern hörde. Förstår din rädsla. Hoppas allt blir bra.
    Har hon spelat tv spel? Det kan utlösa.

  2. Mikaela skriver:

    Min som började få såna kramper som10 åring. Aldrig visat ngt på röntgen eller eeg. Klassat som tonårsepilepsi. Äter Lamital. Åt några andra innan men då smakade all mat äckligt. Hör av dig om du vill veta ngt mer.

  3. Emma skriver:

    Jag fick ett enstaka anfall i 20-års åldern. Pappa fick ett när han var i tonåren. Så ja det kan vara ett enstaka anfall och inget annat. Fick ingen medicin och har inte fått något mer på nu 17 år. Men jag blev satt på ”mormon-diet” i ett halvår. Dvs ingen alkohol, koffein eller andra droger. Fick inte köra bil eller rida under den perioden heller. Coca-cola och bilkörningen var besvärligast och jag saknade stallet!

    1. Eva skriver:

      Hände mig också i tonåren, två gånger. Typ 12-13 år kanske. På morgonen när jag skulle gå till skolan. Var tydligen nåt man kunde få i unga år. Aldrig hänt mig sen.
      Var som ett epilepsi anfall enligt vad jag fått beskrivit och svimmade och ramlade ihop och fick hjärnskakning på köpet:-((
      Idag är jag 45 år.

  4. Jenny skriver:

    Styrkekramar

  5. Mona skriver:

    Vad fint av Jennifer och Benny att ta hand om barnen när ni fick åka iväg till lasarettet. Underbara ungdomar.
    Hoppas att Selina kryar på sig snart och att ni får klart besked på vad det var hon drabbades av. Fint av Jennifer att agera som hon gjorde.
    Kram till er alla

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..