Att gripa efter strået

Ibland är man i svackor och då kämpar man för att hitta det där strået att gripa tag i som förhoppningsvis håller en ovanför utan. Ibland är strået lättare att hitta och ibland nästan omöjlig. Där har jag precis varit. Jag vet inte riktigt varför jag ens hamnade i en sån svacka denna gång, den lyckades smyga sig på och bita sig fast hårdare än på länge. Att dessutom ha haft det lite extra mycket med allt hemma har ju inte direkt hjälpt situationen. Jag har kämpat för att hålla det i schack och ett tag kändes det ok men det var mera som att jag tog ett steg framåt och två bakåt. Jag har försökt att hanka mig fram men sakta drogs jag bakåt istället. Barnen är mitt starkaste motivation att hålla taget när svackorna kommer. Så även denna gång men jag har ändå haft svårt att hitta glädjen för någonting. Det mesta har bara varit jobbigt att genomföra.

Jag har några nära vänner som jag vet lyssnar och stöttar till 100% men mitt problem är att jag har så svårt att öppna mig och prata när jag är som svagast. Jag har ingen vana av att få den stöttning som kan behövas och det sitter djupt.

Jag har börjat springa och det är verkligen bra för själen! Jag kommer ut i det friska och kan bara släppa allt en stund.

Jag känner att jag sakta börjar ta mig upp igen och har också bokat in några lunch-träffar med nära vänner som jag vet kommer att ge mig bra energi ❤️

Jag kommer tillbaka och då lite starkare än tidigare.

Lilja fick välja nya kläder till halloweenfesten de ska ha på förskolan nästa vecka.

Tillhörande mask

En peruk som hon tiggde till sig 🙈

Det var en mindre snygg peruk om du frågar mig 😬

Nu ska jag samla ork till att fixa middag

Älskade barn ❤️

Kram ❤️

  1. Fnulan skriver:

    Kanske dags för dig att komma ner till mig nu? Du vet att jag tar hand om dig hjärtat. Och glöm inte att lyfta luren. LOVE U

  2. Vart tog Mikaela vägen hon som hjälpte dig så mycket de verkar inte finnas med längre/ de var ju ett enormt fint stöd för barnen.
    Man är ju inte mer än människa och hur mycket som helst klarar inte en person finns ju stödfamiljer också.Krya på dig.💕💕💕

  3. Karin skriver:

    Det syns i dina ögon att du är olycklig. Helt ofattbart hur du lyckas rodda runt över 10 barn. Vilken superhjälte du är! Du har inte funderat på en stödfamilj där några av barnen kan bo regelbundet?

  4. Marita skriver:

    Jag blev själv med fem barn för fem år sedan. Min freddemalte hittade en annan och flyttade trettiofem mil bort. Min yngsta var två pr. Jag har haft det kämpigt psykiskt och tog efter mycket övervägning hjälp o fick stödfamilj till den yngste killen för han träffade aldrig sin pappa.
    Jag har träffat en ny man och fick ett barn som har down syndrom. Nin nye man vill hjälpa till men har problem han erkänner då han är bipolär och har Asperger . Eftersom vi har rätt till stöd enligt LSS men vår son har även han stödfamilj varannan helg.
    Kanske du behöver och har rött till sådan hjälp ?
    Kram❤️❤️

  5. Det är så fint och starkt att du orkar skriva och berätta om ditt mående. Och du är inte ensam. Vi har väl alla varit där i omgångar. Några djupt, andra lite lättare.

    Vad fint att du har bra vänner omkring dig! Styrkekram!

    /C

    http://fondofhome.blogg.se – en annorlunda inrednings-/lantlivsblogg

Lämna ett svar till C Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..