Återbesök m.m

Ryggen tar kål på mig för tillfället. Innan min operation skrev många till mig och nämnde just ryggvärken efteråt och nu fattar jag vad alla menade! Jag har knappt ont i själva såren och så där man tycker att värken borde finnas. När jag hostar då är det nästan en nära döden-upplevelse men annars har jag inte ont annat än i ryggen. Biter ihop, vilar mycket och blickar framåt ett par veckor. Snart är det jobbigaste över 😅

Jag var på mitt första återbesök i onsdags och fick bort dränaget 👏 Lite läskigt för jag blev lite nervös över vart all vätska skulle nu ta vägen 🤔 Tydligen lär kroppen ganska snabbt att ta hand om det och nu två dagar efter har jag inte märkt av annat än lite svullnad. Att dra bort slangarna var lite skrämmande men det gick jättebra! Kändes lite skumt när sköterskan drog ut de men det gjorde inte alls ont 😃

Såren såg jättefina ut och min nya navel blir supersöt 😀

Jag plåstrades om och fick lufta såren en stund innan det var dags att ta på sig gördelen igen. Nu är det fritt fram att duscha 👏👏 kan behövas 😂 Lite läskigt att se såren och själv tejpa om de efter en dusch men jag har nu gjort det en gång och överlevde det med 🤪 Idag tog jag min sista spruta och är klar med alla mediciner förutom alvedon som jag tar med jämna mellanrum. Och blutsaft 😬 Det är normalt efter en stor op att hb sjunker men jag som hade rätt lågt från början har så pass lågt nu att jag behöver boosta upp det lite extra. Hatar blutsaft, verkligen h a t a r! Men jag är duktig och dricker det 😉

Igår var jag trött i kroppen. Så där när man gråter av ren trötthet-trött.

Min special-middag 😍 Barnen fick makaronilåda.

Jag ligger i soffan och de små samlas vid vardagsrumsbordet med sina pennor och böcker mm ❤️

Tacksam för mina barn. Sån rikedom och kärlek ❤️ Min styrka här i livet ❤️

De får i vanliga fall inte ta mycket ansvar. Helt klart för lite, jag har curlat rätt bra kan jag erkänna om jag jämför hur det var för mig under min uppväxt. Eller om jag jämför med många andra familjer jag talat med genom åren. Ungarna är duktiga på att ställa upp när/om man ber om hjälp. Men jag ber sällan om det. De har på sin höjd behövt hålla reda på sina rum vilket sker med olika resultat 🙄 De får hjälpa till med maten när de ber om det vilket sker ganska ofta för en del av barnen tycker att det är kul 😉 De stora får ibland ha koll på de små en kort stund om jag ska skjutsa någon eller på ett möte. Det gör de utan några problem eller gnäll. De blir kompenserade för sina insatser och sällan det är jobbigt eller besvärligt för de att passa sina syskon en stund. Oftast sätter de på en film och myser i soffan 😉

Många tror och tycker att i stora familjer får de äldsta barnen ta för stort ansvar över sina småsyskon. Jag kan bara tala om för mig själv ( i för sig är det ungefär lika hos alla familjer jag känner/umgås med ) om detta och blir lite ledsen över fördomarna. Först och främst så tycker jag att man hjälps åt i en familj. Inom rimliga gränser så klart. Men att låta barnen ta lite ansvar är inte skadligt. Jag kunde nog lägga en hel del mera ansvar på de som tex bestämda uppgifter för alla ( kasta sopor, fixa tvätt, städa badrum eller andra rum osv. ) såna uppgifter hade jag och min storebror när vi var ca 9-10 år och uppåt.

Jag har dock valt att inte göra så utan tar hjälp av kidsen när jag verkligen behöver det. Och jag får hjälpen utan sura miner för de vet. De vet att de har det bra slappt egentligen. Jag skulle heller aldrig be om de hade annat planerat med kompisar eller dyl. Nu bor vi på landet och de är oftast hemma efter plugget men planerar de nåt så ska det inte hindras av mig. Där av också en anledning till att jag kör och skjutsar till förbannelse med helt sjuka soppakostnader 😅 Jag vill inte på något vis minska deras chanser och möjligheter att göra saker utanför hemmet. Med handen på hjärtat så tror jag verkligen inte att mina barn kommer att se negativt på de stunderna de fått passa sina yngre syskon. Tvärtom ❤️

Jag fick möjlighet till en operation jag behövt och velat göra under många år. En stor och jobbig operation som jag visste skulle göra mig ganska oförmögen till att sköta hemmet under några veckor. Mitt dilemma var att få ihop de praktiska bitarna med barnen och hemmet i samband med operation. Och när min mamma sa att hon kunde passa barnen så löstes en bit. Jag pratade mycket med mina stora barn och förklarade noga vad operationen skulle innebära ett par veckor efteråt och alla de sa direkt, utan en sekunds funderingar – Gör det mamma! Vi hjälper dig, vi fixar detta! De var medvetna om att de skulle få dela på ansvaret med tvätten och disken. Och lättare städning. Och det har de gjort med bravur sedan min mamma åkte i söndags. De turas om att göra olika saker och de skäller på mig när jag inte frågar om hjälp utan gör nåt själv. Alla barn är självgående förutom David som får hjälp med kläderna. Lilja har börjat klä på sig själv och gör det med stolthet. Jag borstar tjejernas hår och de yngre barnens tänder. Jag torkar rumpor efter toabesök. Jag lagar det mesta av maten ( som är enkel för tillfället ). Jag kör bil och handlar med hjälp av Benny eller Linnéa som för sköta allt åt mig inne i affären och bära kassarna medans jag halvt hänger på kundvagnen 😉

På kvällarna frågar alltid Benny och/eller Thor om jag vill ha en macka och kaffe. Ibland vill jag det och de fixar 😍

Jag tror inte att någon av de lider av att hjälpa till nu när jag behöver den hjälpen. Jag tror inte att de känner agg mot mig nu och jag tror absolut inte att de här 2-3 veckorna ger de men för livet och gör de traumatiserade av sin uppväxt 😉

Jag önskar att jag hade haft mera hjälp av andra att ta emot. Nu är det inte så och vi gör det bästa av det vi har helt enkelt. Vad man vill och önskar sig är inte alltid som verkligheten ser ut och jag försöker göra mitt bästa utefter hur min verklighet är.

Besvikelser finns där, jag skulle ljuga om jag sa annat. Besvikelser av olika slag som vissa går långt bak i tid och andra mindre så. Stolthet som jag inte längre heller sväljer lika lätt. Att be om hjälp av någon som inte på länge själv visat någon som helst intresse av något slag är inte längre intressant.

Nu ska jag se på film med Benny 😉

Kram ❤️

  1. Helena skriver:

    Det är väl klart att barn skall hjälpa till hemma med både sysslor och passa syskon. Barn hjälper till garanterar för lite idag!

  2. Betty skriver:

    Du är så beundransvärd!!! Sån styrka du besitter ❤️. Jag kan tänka mig så mycket fördomar ni får emot er som är en stor familj. Jag tror helt klart på att det är viktigt att barnen får hjälp till. Känns som många i dagens samhälle är alldeles för slappa mot sina barn (även jag själv allt för många gånger). Ta hand om dig!

  3. Linda skriver:

    Läste att du inte gillar blutsaft . Har du testat blutsaft tabletter istället ?
    Eller ferronol ( stavas ? ) den tycker jag är helt ok att ta. Godast om den är riktigt kall !

  4. Cecilia skriver:

    Hej Mirka, jag gjorde också en bukoperation på AK samtidigt som dig, vill bara säga att till mig har de sagt att jag inte ska byta tejp varje gång jag duschar, jag dubbel kollade detta med sköterskan igår under mitt anndra återbesök och hon sa att detta stämde, jag ska byta tejp ungefär var 10 dag, att ta bort tejpen ofta kan iriter såret. Fråga din sköterska på återbesöket imorgon. Kram!!

  5. Sarah skriver:

    Du är så klok och helt underbar! Och dina barn är också helt underbara! Förstår att du är helt galet stolt över dem.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..