Helgen gick i rasande fart

Jag börjar bli lite småstressad över skolstarten som närmar sig fort. Jag vill inte riktigt att sommaren snart ska vara slut. Lite mera sol och riktigt varma dagar hade varit önskvärt. Snart ska man ställa sig in på vardagens rutiner och börja få ungarna i säng i normal tid igen 😅 Den biten ser jag lite framemot. Fast bara tills det är dags, då ångrar jag mig och vill fortsätta med lovet 😂

I helgen har de 4 minsta varit borta. Förra våren ( 2018 ) hade jag stora bekymmer med ett av större barnen och även Linneas mående. Jag kämpade hårt för att lösa allt och det var tufft. Riktigt jävla tufft. Tillsammans med skolan gjorde vi allt vi kunde men inget blev bättre. Ville få hjälp av bup men kötiden dit var flera månader. Tid som inte fanns enligt mig. Jag bad skolan till slut att koppla in soc som sista utväg för att få hjälp. Kanske kunde de skynda på med en tid till bup eller nåt. Kom i kontakt med 2 fantastiska soc-handläggare som förstog problemet vi hade men kunde tyvärr inte påverka några kötider eller annat. Jag var helt slutkörd av all kämpande med barn som inte mådde bra. Soc-handläggarna ville hitta någon sorts hjälp och de var oroade av att jag skulle till slut gå in i väggen. De föreslog att jag skulle söka stödfamilj för de 4 yngsta för lite avlastning. Detsamma föreslogs för mig redan när jag gick och pratade hos familjeenheten men jag sa då tvärt nej till det förslaget. Jag var helt klar med att jag klarade detta utan hjälp. Det är ju mina barn och de viktigaste i mitt liv. Nu vände handläggarna på saken och fick mig att förstå att det är för barnens skull jag kanske borde söka den hjälpen. För att orka kämpa för de barn som har/hade det jäkligt tufft. För att kunna ge de lite extratid och för att själv ibland kanske få ett litet andrum, kanske en sovmorgon. Jag förstod att de tänkte på vårt bästa och även om det var svårare än ni kan någonsin tänka er så valde jag för en gångs skull att söka för den hjälpen som erbjöds. För ganska exakt 1 år sedan blev jag beviljad 2 stödfamiljer – 1 för Nellie och Älva och 1 för Lilja och David. Nu skulle det bara hittas passande familjer och de är en bristvara i kommunen. November hittades en stödfamilj för Nellie och Älva och de kändes såå rätt på en gång. ”Inskolningen” gick superbra och allt fungerade bra direkt 😀 I våras hittades en familj till David och Lilja och det har också fungerat över förväntan. Barnen är hos sina familjer en helg i månaden och de stortrivs med det. När jag ser hur bra det har blivit så är jag glad över att jag tog emot hjälpen. Jag har kunnat lägga all focus på de större barnen och det har uppskattats av de. Jag har även fått vila upp mig på ett annat vis när de små inte varit hemma och energin har sakta kommit tillbaka. Det har blivit bättre med barnet som hade det riktigt tufft men vi fick ett ”återfall” i våras igen men ser ändå ljust på skolstarten nu efter lovet.

Så i helgen var de minsta hos sina stödfamiljer och vi passade på att gå på bio både i fredags och i lördags 😁 Det är någonting som alla stora uppskattar att vi gör och alla har samma filmsmak. Oftast i alla fall 😅 Jag och 2 killar har varit till svampskogen och trots att det var torrt så lyckades vi hitta lite svamp. Vi umgås på ett helt annat sätt på de här helgerna och det är skönt att vi kan göra det ❤️

Först såg vi spiderman

Alla vi älskar Marvel-filmerna och ungarna tyckte att filmen var riktigt bra. Jag är inte lika mycket för just Spiderman-filmerna men den var helt ok för mig 😉

I lördags såg vi Fast and Furios : Hobbs and Shaw

Mycket fart, action och skratt 👍 Lite överdrivet som de filmerna brukar vara men klart sevärt.

Linnéa var i Stockholm på Pride och ångrade sent på kvällen sitt beslut att sova hos kompisar och ville hem. I det läget säger man inte nej så jag hämtade henne vid tåget kl.02.30. Tur att jag visste att jag kunde sova ut på morgonen 😅

Barnen kom hem söndag eftermiddag och de har alltid massa att berätta 😀 De är också alltid rejält saknade av mig och syskonen när de väl kommer hem så alla pratar i mun på varandra 😂

Linnéa bakade vegansk kärleksmums till kvällen som försvann i ett nafs

Nu ska jag sätta igång med middagen…

Kram ❤️

  1. p skriver:

    Så bra gjort av dig Mirka. Du är en bra mamma.

  2. Pia skriver:

    Mirka! Vad skönt att du/ni fått hjälp! Och ni surdegar som kommenterar, detta är en stödinsats som samhället ger för dem som behöver. Utredning görs och beslut fattas efter det utredningen visar.
    Man ska inte skämmas för att man behöver hjälp utan det visar på mod och klokskap att man visar att man behöver stöd.
    All heder till dig Mirka.

  3. Åsa skriver:

    Bra beslut av dig! Allt för barnen. Men… Jag kan inte låta bli att undra över var pappan är i det hela? Även hans ansvar att se till barnens bästa, eller? 🙄

  4. Linnea skriver:

    Bra Mirka! Jag har 2 barn men 1 pappa och fick stöd familj.. Blev en gladare mamma och barnet älska sin familj… Många 💕 kramizar Mirka och barnen

  5. Amanda skriver:

    Tycker du är en god förebild som visar att det är okej att ta emot hjälp. Livet är svårt och kämpigt stundtals och då behöver vi ge varandra förståelse för hjälp vi kan behöva. Alla behöver såklart olika och mer eller mindre men vi kan stötta och uppmuntr varandra mer! Skönt att det fungerar bra ❤️

    1. E skriver:

      Håller med 100%. Det är modigt att be om hjälp 😍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..