ANNONS

Jag checkade ut från allt

/

Jag har varit väldigt frånvarande de senaste månaderna och vill förklara lite mera om varför. Jag har tidigare skrivit lite om det men nu när jag känner att jag börjar hitta tillbaka styrkan så är det lättare att prata om det.

Ni som har följt mig länge vet om Linnéas resa med psykiskt ohälsa de senaste ca 4 åren. Idag är Linnéa i bra fas med allting och det känns bra men de åren det var som värst var verkligen de tuffaste åren jag någonsin gått igenom. Att se sitt barn må så otroligt dåligt och alla dessa inläggningar på psyket var verkligen skitjobbigt. Det var också så mycket man inte förstog. Det blev som en intensivkurs på psykisk ohälsa. Där och då kunde jag inte se en ljusning i det hela men sakta blev allting bättre. Linnéa fick sin diagnos bipolär och hon fick en massa bra hjälp. Idag kan hon hantera det mesta väldigt bra. Sedan har hon nu även fått diagnosen autism och nu kan jag bättre förstå hennes speciella egenskaper. Vi alla här hemma har lärt oss hur hon fungerar och det har blivit en vardag som fungerar bra.

I höstas blev det tufft med nästa barn. Nu kunde jag se tecken mycket tidigare och därmed också söka hjälp tidigare. Återigen blev det kämpigt så in i norden. Även om detta barn följer i mycket efter Linnéas fotspår ( bipolär ) så hanterar hen det annorlunda. Linnéa var alltid öppen och villig att prata med psykologer och andra hon träffade inom sjukvården. Barnet nu är tvärtom och sluter sig helt. Vilket är jättesvårt. Skolgången var obefintlig hela hösten och till våren har hen varit i skolan 2 Tim/dag. Hen har inte heller klarat av att vara ensam hemma alls och har haft otrolig kontrollbehov över mig. Hen har varit livrädd att det ska hända framförallt mig någonting men även rädsla för sin egen skull och syskonen. Vi har fått bra hjälp från alla instanser, skolan osv men det går sakta framåt just pga att hen kommunicerar inte på dessa möten. Så många vis likt Linnéas situation när det kommer till olika beteenden men sen också så olika.

Det har varit tufft. Så in i helvete tufft i perioder. Jag har nog i perioder nuddat den där berömda väggen men så får man nya krafter igen. Och kämpar vidare. Gör sitt bästa för det barnet som behöver hjälp. Samtidigt som livet ska rulla på som vanligt för resten av barnen. Så kom den där jävla Corona på det också! Men då hade jag i alla fall några stora barn hemma så det var alltid någon hemma om jag behövde åka iväg. Tyvärr så blev det en del videosamtal med bup istället för träffar på plats vilket inte har funkat lika bra. Inte för att möten irl gick så bra men videosamtal vart ännu sämre.

Vi kämpar på och jag vet att det kommer att bli bra i slutändan 🙏 Barnens mående är det viktigaste. Jag har fått lägga tankarna på jobb/studier på hyllan tills vidare även om min ekonomi skulle verkligen behöva ett lyft. Det får ordna sig.

Men så ni vet vad som är orsaken till glesa inlägg. Jag vill inte pausa bloggen helt för jag vill kunna skriva och kommunicera med er. Tar jag bort bloggen helt så tar jag bort en fristad för mig. Jag skriver när jag har ro och krafter till det, oftast har jag velat skriva men krafterna har helt enkelt tagit slut. Det har varit som att hjärnan låser sig när det blir lugnt runt mig. Idag mår jag mycket bättre mot hur jag mådde bara i början på juni. Sommarlovet kom lite som en räddning och alla barnen är rätt nöjda med att vi tar dagarna som de kommer.

Jag har nämligen otroligt svårt för måsten just nu. Bara att kolla igenom mina mail är kämpigt. Jag jobbar på det 😏 Precis som jag jobbar på att faktiskt prata om hur jag mår som förälder till ett barn med psykisk ohälsa. Jag tycker att det är viktigt att kunna prata om psykisk ohälsa, framförallt hos barn/ungdomar då det är så otroligt många som lider av det. Men det är även viktigt att prata om hur det hela påverkar de närmaste anhöriga. Jag har egentligen inga problem med att prata om det om någon frågar men jag har oerhört svårt att tex ringa upp en vän och lätta på hjärtat. Inte för att jag skäms eller nåt utan jag vill inte belasta någon. Men jag jobbar även på den biten 😏

7 av barnen hade sin årliga pappavecka och jag kände att jag behövde verkligen komma ifrån huset. Då ringer en av mina riktigt gamla vänner och säger: Du packar ihop väskan och kommer ner till oss på Öland!! Det var ord och inga visor! Jag pratade med de stora barnen som var hemma och det löstes utan några större problem. Benny jobbar och Selina hade planer så de sa bara ÅK! Ingen hundvakt behövdes mao. Linnéa och Jennifer följde med mig vilket var skönt så jag slapp sitta ensam i bilen. Så vi packade våra väskor och drog till Öland där vi bodde hos våra gamla vänner som campar på Böda Sand 🙏 Det blev dagar av ren avslappning för min del. Jag svarade i telefon vara när mina barn ringde och för att ibland lägga ut nåt på Instagram. Allt annat släppte jag helt. Jag blev dessutom så ompysslad av Ammie och Conny så jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det 🙏❤️

Men mera om Öland i nästa inlägg.

Kram och tack för att ni finns ❤️

64
590

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00